Eller är det jag som blivit som förbytt? Känns som om Alicia för allt för att retas (små provocerar). Och mitt tålamod är =0!
Anton sover och det bilägare jag också göra nä men ist kommer Alicia inn och har myror i brallan. Säger åt henne att ligga stilla eller gå ut här ifrån. Tjat tjat tjat. Nu blev hon ledsen på mig för att jag körde ut henne. Mår så ödåligt av att behöva sätta henne åt sidan. Hon har ju varit vårt allt och nu kommer lillebror och för tillfället tar han mitt allt. Vill inte känna såhär!
Idag ska Patrik iväg till Parken med henne iaf men vad hände med hennes och min tid?
Nej stor omställning från ett till två barn och det är inte det nya barnet som är den stora omställningen utan det äldre barnet och fig själv och den tidigare relationen som man hade så speciell.
-- Post From My <3 iPhone
Familjeblogg om vår vardag, shopping, sjukdom, resa, husbygge.
3 kommentarer:
ja, tålamod är nog viktigt för er allas skull. det är ju en stor omställning för lilla tjejen oxå.. svårt det där när man är pisstrött och ingen ork. jag träffade på en syskonpar häromveckan , mamman ammade och storasyster försökte få mammans uppmärksamhet genom att banka på mamman, skrika ja , u name it. mamman var jättearg och man bara såg den där lilla tjejen att bakom det där trotset bara försökte komma sin mamma nära. det var hjärtskärande att se när man som utomstående såg det på det sättet.
Äh, skrev värsta långa kommentaren å så försvann den... SUCK! Men i det stora hela: Alicia kommer vänja sig snabbt! Låt henne vara med så mycket hon vill. Jag försökte ge Hugo uppmärksamhet genom att be honom om lite hjälp (hämta blöja, etc).
KRAM
Jag läste i en bok något om detta med att få ett syskon. Att man kunde jämföra det med hur det skulle kännas om ens man plötsligt en dag sa "Ja, den här snygga 25-åringen är Anna, och hon ska från och med nu bo med oss och sova i vår säng". Det är förstås en knäpp jämförelse i sak, men inte så långt ifrån känslomässigt.
Ett storasyskon har ju fått full attention hela tiden och nu kommer plötsligt ett litet monster som alla andra älskar och som dessutom har gjort mamma och pappa jättekonstiga. Tillvaron känns helt enkelt inte stabil längre, och då måste man göra något för att få den där uppmärksamheten som man brukade ha. Och tar nog till alla medel för att få den. Köp "Jag vill också ha ett syskon" av Astrid Lindgren. Den är rätt intressant. Och försök få Alicia att vilja hjälpa till istället. Hon kan serva dig på alla möjliga sätt och få uppskattning för det. Hämta, blöjor, napp, våtservetter, papper, nya kläder, hjälpa till att bada osv. Sen kan du ju testa att sitta och läsa för henne samtidigt som du ammar. (Jag tyckte själv att det var ett skitbra tips i teorin även om jag egentligen aldrig fick det att funka. Men det skadar nog inte att testa.)
Se det som att det skulle vara mer oroväckande om hon inte reagerade på att ha fått ett syskon.
Kram!
Skicka en kommentar