Kick off med jobbet

På chefens land.

10 och 10 och 72,5

Anton och Patrik var på BVC idag. 10 månader och vikten.... Jo 10kg. Vår lilla kille är 72,5 lång.

10 månader har gått

Sedan vår lilla prins föddes.
Mycket resa sig på knäna nu. Några få gånger lyckats ställa sig på fötterna men allt detta mot något.

Säger mmmammmammma ibland.

Älskar att busar med storasyster.

Kryper inte men ålar på sitt sätt och vad dnabbt det går när storasystets rum är öppet!!

Har börjat båda lite med storasyster. Blir jättearg när han inte får!

Kräftskiva

Ja i helgen har vi varit på kräftskiva. Patrik och hans kompisar fiskade kräftor i torsdags. Så så gott. Alicia somnade på sofdan tillsammans med Alexander så vi kunde stanna sent.

MAMMAMAMMAMMMMAMMA

Så nu äntligen så kommer det ljuvliga ordet ur Antons munn. I Torsdags när jag kom hem så berättade Patrik att Alicia hade sagt till honom att Anton sa Mamma.... sen sa Anton det hela kvällen tillsammans med mmmmmm mammamamamaaaa mamma mmmmmmamma......

10 månader på Måndag! Vad tiden går!
Anton är ett rätt nöjt barn så det är skönt. Han är inte tidig med någonting. Han "kryper" fortfarande militärålning, han kan sätta sig på sina knän och har några gånger rest sig upp mot sin leksakslåda samt mot sin gåstol helt men reser sig ofta mot saker men kommer mest till knä stående.

Jobb-träning-mat-familj

Inte i den ordningen kanske men det är mycket nu. Jag tränar före jobbet vilket är en sån skön start på dagen. Vi har ett gym i huset så jag tränar där med en kollega. Idag blev det inget gym men istället så tog jag en snabb Powerwalk på 30 minuter till vendelsö. Lite svettigt men har en extra tröja med mig att byta till.

Jobbet är rörigt. Allt är nytt för mig men det är så roligt med nya uppgifter. Full rulle hela dagen och när jag går hem är jag så trött i huvudet.

Många kollegor kök GI mat så jag hakar på det hela. Kör inte strickt utan gör på mitt sett.

Vecka 1
-0.8kg.

Jag och mina två favorit tjejer har ett mål.... Så vi kämpar på... Och just nu känns det inte så svårt... Nä och jag är mätt också :0) har ju guldläge nu när jag inte behöver hämta och lämna på dagis så då är det inte svårt att få in träningen som vardag.

Patrik klarar pappalivet galant. Men måste nog lära sig att sätta upp dotterns hår..... ;0)

Over and out

Åland

Helgen spenderades på Åland med goda vänner. Vi hade det toppen med en massa bad, bastu, grill  och sena kvällar. Barnen hade så roligt tillsammans.

Blogga ja!

Jag har sedan förra veckan börjat jobba. Rätt skönt men samtidigt saknar jag min lillplutt om dagarna. Alicia och jag drar inte riktigt jämnt just nu så en del bråk.... Men självklart saknar jag henne med.

Anton håller på att få tänder i övre käken nu. Ser lite vitt sticka fram. I helgen (söndags) så reste Anton sig mot sin gåstol.

Tidiga morgon

I morgon blir det jobb. Skönt att det inte blir någon tidsändring på morgonen. Vi är ju aöltid uppe vid 6-7 tiden så...

Annars lite nervös. Nervös för att komma tillbaka till en ny plats och nya uppgifter. Nervös för att lämna Anton. Min lilla bebis jag kommer ju att dö av saknad hela dagarna.

Long time ago

Tror det är taget i början av 2000 talet....

Jag och brorsan....

Hemma

Vi tar det extremt lugnt. En promenad till parken för Alicias skull. En lunch på Kina vid oss. Idag är en bra dag! Snart kommer helgen. Tror vi drar ut till landet men vi får se.
Några härliga vänner kom över till oss ikväll. Danne och Helen. På bild Danne med barnen. En gammal vän till min man.

Tankar

Jag sitter och äter frukost. Då kommer Alicia och säger att hon är ledsen (inga tårar..) och jag frågar varför och Alicia säger för farmor.

Sen frågar hon om farmor är frisk och säger att hon vill åka till henne. Jag säger att vi kan inte åka till henne men till farfar sen när vi är friska (vi är förkylda), farmor är i himlen. Alicia frågar om hon är frisk i himlen. Jag svarar Ja. Vad ska man annars svara? Svåra frågor det där.....

Sen springer hon iväg och jag blir själv vid frukostbordet igen och tårarna strömmar.....

Igår hade jag en bra dag och jag kände mig stark men när Alicia kommer med sina funderingar då brister det för mig.

Jag vet att man ska tänka på alla stunder vi har haft men kan inte låta bli att tänka på alla stunder vi inte kommer att få. Ingegärd har alltid varit noga med att komma när någon fyller år och vi har firat jular ihop. På helger har vi åkt ner till dem och de har kommit till oss. Patrik och Ingmar har hållt på med en del grejer med huset(mest förra året). Ingegärd var nästan alltid med och umgicks med mig och Alicia. Vi har rest ihop till Gran Canaria och Thailand. Ingegärd älskade att skämma bort Alicia. Ingegärd hade ett gott hjärta och var så omtänksam. Vi kommer verkligen verkligen att sakna dig kära Ingegärd <3 och det känns så tomt när Ingmar kommer själv. Man har lust att fråga vart du är någonstans. Det var inte ofta Ingmar kom utan dig.

Anton som inte ens kommer att minnas sin farmor & Alicia kommer hon att minnas?

Livet har sin gång och vi alla ska ju dö. Jag kan inte låta bli att sörja..... och undra vems tur det är nästa gång? Önskar att jag var stark och inte så känslig alla gånger....