Jag sitter och äter frukost. Då kommer Alicia och säger att hon är ledsen (inga tårar..) och jag frågar varför och Alicia säger för farmor.
Sen frågar hon om farmor är frisk och säger att hon vill åka till henne. Jag säger att vi kan inte åka till henne men till farfar sen när vi är friska (vi är förkylda), farmor är i himlen. Alicia frågar om hon är frisk i himlen. Jag svarar Ja. Vad ska man annars svara? Svåra frågor det där.....
Sen springer hon iväg och jag blir själv vid frukostbordet igen och tårarna strömmar.....
Igår hade jag en bra dag och jag kände mig stark men när Alicia kommer med sina funderingar då brister det för mig.
Jag vet att man ska tänka på alla stunder vi har haft men kan inte låta bli att tänka på alla stunder vi inte kommer att få. Ingegärd har alltid varit noga med att komma när någon fyller år och vi har firat jular ihop. På helger har vi åkt ner till dem och de har kommit till oss. Patrik och Ingmar har hållt på med en del grejer med huset(mest förra året). Ingegärd var nästan alltid med och umgicks med mig och Alicia. Vi har rest ihop till Gran Canaria och Thailand. Ingegärd älskade att skämma bort Alicia. Ingegärd hade ett gott hjärta och var så omtänksam. Vi kommer verkligen verkligen att sakna dig kära Ingegärd <3 och det känns så tomt när Ingmar kommer själv. Man har lust att fråga vart du är någonstans. Det var inte ofta Ingmar kom utan dig.
Anton som inte ens kommer att minnas sin farmor & Alicia kommer hon att minnas?
Livet har sin gång och vi alla ska ju dö. Jag kan inte låta bli att sörja..... och undra vems tur det är nästa gång? Önskar att jag var stark och inte så känslig alla gånger....
Familjeblogg om vår vardag, shopping, sjukdom, resa, husbygge.
2 kommentarer:
Massor med kramar!
Ja, vad ska man säga till ett barn som fråga... Av olika skäl vad döden uppe till diskussion med ett par bekanta för några veckor sen (de hade ett barn som dog 1,5 år gammal och sen fick de två barn till som är friska). De hade fått rådet att prata om Himlen med sina små barn. Eftersom det blir mer konkret. Ingen vet ju förstås vad som händer när man dör, men jag läste nånstans att barn inte fattar vad det är att vara död förrän i sexårsåldern, och då blir det kanske bara skrämmande och förvirrande om man säger att man själv - som ändå är vuxen och förväntas veta allt - inte vet när det gäller något så viktigt som vad som hände med syskon/farmor etc.
Tycker du gör helt rätt! Tror också att det bara är bra att ungar får se att man ledsen. De lär sig av det.
Förstår att ni har det tungt nu!
Massor med kramar igen!
Det är bra att gråta! Bra att vara ledsen! Visa dina känslor för barnen, jag tror att det bara är bra.
Förstår att allt känns jobbigt och orättvist. Jag lider med er och känner med er. Livet är inte lätt alla gånger... Men vi blir starkare av motgångerna och lär oss leva i nuet.
STYRKEKRAM!
Skicka en kommentar