suck

Jag känner mig så fruktansvärt sliten. Trött och förvirrad. Igår tog jag och barnen pause från sjukhuset och åkte och hälsade på en liten 6 dagars bebis. Så söt och fin. Anton kändes som en jätte... men han är ju min lilla bebis!

Denna och nästa vecka...... sen börjar jag jobba. Jag har ångest. Så skönt att vara hemma även om det är slitigt. Åh jag kommer missa så mycket i Antons utveckling när jag är på jobbet!!

Känns inte som om vi har haft någon sommar!

Tankar som snurrar runt.livet är så skört. Idag börjar cellgifts behandlingen och jag bara hoppas att personen klarar av detta och att det köper oss lite tid.

Nej vet inte vad jag ska skriva.... känner mig bara tom........